Med Magnus Demitz-Helin, Niclas Fock, Martin Golster, Ulf Janfalk, Lennart Krysander, Tomas Larson, Ville Nordanskog, Gunnar Persson, Johan Richard och Nicholas Wyon
Östgötateatern, Linköping, 17 oktober
Ta tio män som bara inte kan låta bli att sjunga tillsammans – de flesta av dem med ett förflutet i Linköpings studentsångare. Låt oss sedan anta att dessa populärkulturellt och akademiskt bevandrade killar inte nöjer sig med att bara stå rakt upp och ned och sjunga. Be dem därför att även skriva en historia som håller ihop låtarna och ge dem en scen att framträda på. Voilà. Där har ni dubbelkvartetten Fram.
Jag har aldrig hör dem förut. Men det verkar jag vara ensam om i den fullsatta teatersalongen. Luften vibrerar av förväntan och konferencieren Magnus Demitz-Helin hinner inte leverera mer än ett par, tre torroliga repliker innan applåder och igenkänningens skratt fyller lokalen.
Det vore synd att förstöra överraskningseffekten för er som ska gå på konserten nästa helg. Men killarnas entré som prospects till den fiktiva motorcykelklubben Orphei Dräggels sätter ribban för föreställningen – och där ligger den sedan kvar.
Programmet innehåller glimtar av den traditionella manskörsrepertoaren, men det mesta är egna arrangemang av modern musik. Povel Ramels ”Ta av dig skorna” blir en uppmaning till oss att stänga av mobilen. Ulf Janfalk visar här prov på sin ovanligt höga och ljusa tenorstämma. Och Aloe Blaccs ”I need a dollar” blir till ”Daller” (och handlar nu om… ja, ni som ska se föreställningen får upptäcka det själva). Här bjuder Niclas Fock frikostigt på sig själv och visar även att en djup bas inte behöver vara hänvisad till de låga tonerna. Vilket omfång han har.
Ensemblen är på mammas gata när det gäller sången. De sjunger väldigt tajt och säkert tillsammans och alla känns dessutom övertygande i sina solostycken. Däremot haltar skådespeleriet en aning – vilket de framhåller själva. Det uppstår några longörer precis efter paus, men inget som märkbart drar ner helhetsintrycket. Jag vill dock framhålla Ville Nordanskog vars scennärvaro och dramatiska ådra når långt utanför scenkanten.
Och efter slutnumret ”Lycklig” (P Williams superhit ”Happy”) vill vi inte släppa taget om den sköna stämning som präglat konserten. Så då sjunger killarna den igen.