Klubb Din Mamma 10 år. Betyg: 4. Med Solen, The Sound of Arrows och Maja Gödicke. The Crypt, Linköping 20/5
2011. Relativt nyinflyttad i Linköping och utan särskilt många vänner gick jag ensam och såg Icona Pop framföra panglåten ”Manners” precis innan de blev cirka pangstora och slog världen över. En pangbokning, om ni så vill.
Sedan den kvällen har det blivit många minnesvärda återbesök, en del dimmigt diffusa också för den delen, hos Klubb Din Mamma som på lördagen firade tio år med att ställa till med minifestival.
Först ut Maja Gödicke, Göteborgshemligheten som röjdes med singeln ”Blå” förra året. En låt vi inte får höra ikväll men som vägs upp av oväntade livefavoriten ”1920”.
I konsertens höjdpunkt låter Maja Gödicke som en Göteborgscocktail av Håkan Hellströms eufori, Henrik Berggrens gravallvar och Jens Lekmans underfundighet. Om inte ”H (du föddes på samma dag som Vivaldi)” är en lektion i briljant berättande så finns nog inget sådant.
Kvällens roligaste bokning är annars The Sound of Arrows, som släppte drömmiga ”Voyage” 2011 följt av en långvarig tystnad. Suget efter en uppföljare har varit stort, nu är nytt material på ingång och det blir flera livepremiärer ikväll.
Sveriges eget Pet Shop Boys är omtalat inte minst för det visuella, svårt på en mindre klubbscen men tilltaget att placera en tjock-tv – som dessutom visar Disneys ”Lejonkungen” konserten igenom – roar. Sångaren Stefan Storms karisma och det nya materialet vid sidan av genombrottslåtar som "Wonders" räcker också långt.
Allt eftersom kvällen fortgår växer publiken och det är förstås Solen som är crescendot. Bandet gör sin tredje spelning på två dagar men någon trötthet märks inte. Enhetligt klädda (älskar enhetligt klädda) går de på och öser ur sig ”Leonore”, för att sedan bara öka intensiteten.
Avslutningskvartetten med ”Olof, kära Olof”, ”Miljonär”, ”Kom kom kom” och ”Solguden” är tung som bly. Sångaren Erik Hillborg mässar som sista ord ”jag hatar det här”, men just där och då finns det ingen tillstymmelse till hat. Det är liksom bara rosa ballonger, sockervadd och nallebjörnar överallt.
Efter konserterna, medan Linköpings store son – alltså Fredrik Strage – i dj-båset river av i nämnd ordning Lana del Rey, Dolly Style och Chvrches, summeras kvällen på följande vis: Ett fint bokslut för en musikförenings första decennium, och ett tack från en som känt sig lite mindre ensam sedan Icona Pop 2011.