Ryttargårdskyrkan, Linköping, 29/5
Två timmar in i söndagens framträdande levererade Da Capo höjdpunkten i sin jubileumskonsert: Kvinnorna spred ut sig, fyllde Ryttargårdskyrkans scen och sjöng David Wikanders underljuva ”Kung liljekonvalje av dungen” under ledning av körens grundare och dirigent Gunilla Frödén.
Styckets sättning för damkör var utomordentligt vacker. Altarna byggde en tät och fin botten på vilken sopranerna glittrade – stundom obegripligt högt. Helt utan gester eller steg lät kvinnorna musiken tala och visade prov på körsång när den är som bäst.
Annars är koreografi och andra sceniska uttryck ett signum för Da Capo. Medlemmarna lägger mycket arbete på kläder och rörelser. Och det märks. Ibland i sådan grad att det något skymmer det musikaliska uttrycket. Lite synd när så sker, för de här tjejerna kan verkligen sjunga! Det visade de flera gånger under kvällen, inte bara i den tidigare nämnda tonsättningen av Frödings naturlyrik utan även i Randall Thompsons ”Choose something like a star” och Henrik Bergions Bossa nova som han komponerat speciellt för kören.
De tre gästsolisterna Anders Jalkéus, Lars Arvidson och Olle Persson har stora röster som de lät höra både var för sig och tillsammans. Och vilken bredd de besitter som kan lägga sina skolade operaröster åt sidan och på croonermaner ta sig an Frank Sinatras repertoar. Till instrumentalisternas lyhörda ackompanjemang framförde de både ”New York” och ”My Way”.
Da Capo har en stor och trogen publik. Kyrkan var smällfull. Men vi trängde så gärna ihop oss i bänkarna så att alla skulle få plats.