Balett tillförde glans och festivitas

CCC Johann Strauss-gala

Foto: Jeppe Gustafsson

Konsertrecension2016-01-20 22:11
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Strauss Festival Orchestra & Ballet ensemble Konsert & kongress i Linköping 20 januari

På affischen till detta evenemang stod endast ”Orkester, sopran, dansare”. När ensembler presenteras utan namn blir jag misstänksam. Inte heller utropet ”den mest kända i Europa” ingav förtroende, det kändes mer som ett riskprojekt. Nåväl, i annonsen blev det trots allt ”Strauss Festival Orchestra” och det anonyma ”The Ballett Ensemble” (inklusive felstavningen) – det kändes oseriöst. Och eftersom varje form av presentation från scenen uteblev visste publiken inte mer än så – inte vad sopranen hette, ej heller dirigenten. Det blev tomt och lite futtigt!

I avsaknad av tryckt program hade även en presentation av musikstyckena varit på sin plats. Nu fanns här förstås mycket igenkänningsbart: ”Adèles skrattaria” ur ”Läderlappen”, polkan ”Unter Donner und Blitz” och andra Strauss-hits som hörs i TVs nyårskonsert. Men mycket annat var obekant för mig.

Det var en stor orkester, nästan lika många som åhörarna. Kanske dämpade den på sin höjd kvartsbesatta salongen wienarnas entusiasm, de spelade kompetent men lite avmätt. Förmodligen var det idel välmeriterade musiker, men känslan av hopplock är svår att bortse från.

Allt blev mer livfullt och fick en större mening när de fem eleganta dansparen anslöt och levererade ögonfröjd, herrarna i frack och damerna i synnerligen färggranna kreationer. Det blev tydligt att det ju ÄR dansmusik! Mina koreografiska kunskaper täcker inte ens botten på en äggkopp, men i mina amatörögon var deras framträdanden rasande stiliga!

Efter dansnumren blev applåderna varmare och hjärtligare, kanske intensiteten i dem i någon mån försökte kompensera den ödsliga atmosfären i bänkraderna.

De vokala inslagen var också välkomna. Sopranen N N hade rösten och karisman, men saknade den fullt utvecklade tekniken.

Strauss kompositioner är självfallet ljuvliga och lätta att tycka om, men liksom annan musik blommar den inte i ett tillknäppt klimat. Den behöver glans och festivitas, något som denna kväll i första hand tillfördes av baletten.