Jan-Åke Hermansson, trumpet; Mikael Wittwång, trumpet; Erik Rapp, valthorn; Therese Hammarberg, trombon; Magnus Matthiessen, tuba. Sångsolist Anna-Carin Strand
Verdefoajén, Konsert & kongress
18 april
Östgötamusiken gör sitt bästa för att leva upp till mottot ”Länsmusik för alla!”: de arton musikerna framträder i olika konstellationer och ger varje år hundratals konserter i länet.
I lördags fick Östgöta Brasskvintett avsluta säsongens konsertserie ”Konstpaus” med programmet ”Music for a while” – musik för en stund. Ett behändigt format för en lördagseftermiddags kulturella andhämtning innan helgaftonens bestyr tar vid.
Programmets titel är även namnet på en komposition av den engelske barocktonsättare Henry Purcell. Han skrev sin ”Music for a while” till pjäsen ”Oedipus” och författaren John Drydens text tar oss med till den grekiska mytologin och berättelsen om den olycksalige fadermördaren.
Tyvärr hamnade den viktiga sångstämman i skuggan av blåsinstrumentens ganska repetitiva ackompanjemang. Anna-Carin Strand har en fin och klar sopranstämma och hon gjorde ett gott jobb med gester och mimik för att illustrera känslostämningarna i texten. Men rösten kom inte riktigt till sin rätt tillsammans med de ljudstarka instrumenten.
Detta var tråkigt nog även fallet även i John Dowlands två små ljuvliga sånger. Den dansanta och rytmiskt komplexa ”Can he excuse my wrongs” skrevs förmodligen till ackompanjemang av luta, en kombination som hade gjort den mer rättvisa. (Sting blåste för övrigt fint liv i den på albumet ”Songs from the labyrinth” från 2006.)
Då var det bättre balans i Kurt Weills sånger där vokalisten använde handmikrofon. Jag, som mest är bekant med Weills musik till ”Tolvskillingoperan”, fick här bekanta mig med en härlig och oväntat traditionell slagdänga.
Instrumentalisterna spelade även några stycken på egen hand. Holländaren Tylman Susato var stadspipare i Antwerpen och gav ut musik i sitt eget nottryckeri. Hans renässansdanser gav flera tillfällen för de olika instrumenten att visa upp sig i lördags. Och det är förunderligt hur mjuka toner det ändå går att få ur ett bleckblåsinstrument, vilket Erik Rapp visade prov på med sitt valthorn i ”Ronde”.
Eftermiddagens kärvaste klanger stod Paul Hindemith för, tysken vars musik förbjöds av nazisterna 1934 – tänk att kombinationer av toner kan uppfattas som så provokativa! ”Morgenmusik” ingår i en svit av korta stycken som Hindemith komponerade för brassensemble till en festival i Plon 1932. Bruksmusik som Östgöta Brassensemble framförde med hjärta och fin känsla.