Ett 60-tal kammarmusikälskare fick i lördags en eftermiddag med både skönhet och mystik i salongen på Brokinds herrgård. Geniet och giganten Johann Sebastian Bach stod för såväl det ena som det andra: skönheten i form av kompositionen Partita nr 2 för soloviolin och det mystiska för samma sak; detta lilla mästerverk anses omgärdat av frågetecken och gåtor och har genom åren analyserats av musikhistoriker världen över. Vad ville Bach med partitan? Finns det dolda budskap i verket?
Klart är att Bach efter hemkomsten från en resa sommaren 1720 fick veta att hustrun Maria Barbara Bach hastigt avlidit och redan hunnit bli begraven. Partitan i d-moll skrevs samma år. Den tyska musikforskaren Helga Thoene menar att verket är ett sorgearbete över den döda hustrun och har hittat både numerologi och symboler i noterna.
Violinisten Klara Hellgren gav oss en spännande sammanfattning av detektivarbetet kring kompositionen. Därefter framförde hon tillsammans med sångarna det speciella arrangemang av verket som Helga Thoene själv gjort.
Att få höra hur Klara Hellgren gav liv åt såväl de långsamma som de dansanta satserna, samt hur de fem violinsatserna gifte sig med de sjungna koralerna, lyfte dagen till en högre nivå. De fyra välskolade koristerna framförde bland annat ”Jesu meine freude”, ”Christ lag in Todesbanden” och den innerliga ”Befiehl du deine Wege” från Matteuspassionen. I den avslutande Ciaccona-satsen bildade violinen en matta över vilken sångarna lät koralcitaten sväva.
I de starka partierna blev sångarnas klang emellanåt lite väl kärv för min smak, men i de svagare satserna bildade rösterna en välljudande väv som skänkte glädje åt både hjärtat och hjärnan.
Fotnot: Konserten var ett arrangemang av Kammarmusik i Östergötland.