Ett Åtvidaberg som kämpar förgäves för att upprätthålla någon sorts värme denna Valborgsmässoafton.
Innan det är dags för Yohio har det varit ett traditionellt valborgsfirande med körsång, vårtal, brasa och fyrverkerier. Det blir också ett lokalband genom ungdomarna i The Revivals. De kör en vända covers av standardmått, men får även in några egenkomponerade alster. Bandet visar på en imponerande energi och spelglädje. Kan de hålla ihop ett par år över målbrott och sena tonår, kan de bli att räkna med.
När det börjar dra ihop sig för Yohio att äntra scen fylls gräsplanen upp rejält med i huvudsak barn och deras föräldrar. Yohio gör entré till ett lätt öronbedövande skrik, och han behöver inte anstränga sig nämnvärt för att fansen längst fram ska hålla sig på skriknivå genom hela konserten.
Men han tar det där med att inte anstränga sig lite för långt. Bygger du din karriär på att se ut som en utomjording, så finns det en viss risk att du faller ganska rejält om du kommer ut i svart munktröja utan ens särskilt mycket smink. Visst att han far runt på scen och hejar på publiken, men det känns ganska billigt. Lägg då till att Yohio lämnar scenen efter 25 minuter, efter att ha skippat ”Heartbreak Hotel”, och det blir svårt att se på spelningen som något annat än ett hafsverk.
Då är kvällens avslutning med Åtvidabergsbandet Decisions We Made betydligt roligare. Yohios publik har de visserligen till stor del blivit av med, men de som står kvar i den alltmer kylslagna natten får se ett band som verkligen har kul på scen. De gör ett lätt schizofrent intryck genom att byta instrument med varandra under i stort sett varje låt. Men de gör det bra.