Chanson suicide
Rikard Wolff, sång, Niklas Sundén, dragspel
Stora teatern, Göteborg, 4/12
EDITH PIAF har vandrat vid Rikard Wolffs sida sedan han upptäckte henne i vardagsrummet hemma i Gubbängen för fyrtio år sedan. Hennes röst gav honom mod att leva och stod på hans sida under de struliga tonåren.
"Chanson suicide" tar oss med på en färd med både Piaf och Wolff som reskamrater. Sångaren och skådespelaren låter oss ta del av Piafs liv. Hennes minst sagt udda bakgrund, männen, narkomanin. Men även Wolffs eget liv får plats. Resan till Paris, den spirande och vaknande homosexualiteten, kärleken till den lilla kvinnan med den stora rösten.
Scenbilden är enkel och mycket effektiv. Rikard Wolff rör sig ledigt mellan de fasta punkter som soptunnorna, dragspelaren och radiogrammofonen utgör. Tajmingen mellan honom och Niklas Sundén sitter som gjuten. Rikard Wolff berättar, dramatiserar och skapar en förtrolighet som gör att man vill kliva upp på scenen och delta i samtalet.
Däremellan framför han låtarna som vi alla känner igen men som vi kanske mest har hört skorras fram på franska. Vackert men obegripligt för den som inte behärskar språket. Rikard Wolff har gjort egna översättningar av texterna med "mer gata, skit och passion". Varje ord når fram till oss som lyssnar och det står klart att han inte hade kunnat göra en föreställning om henne utan att berätta om sitt eget liv.
Efter en och en halv timme kliver jag ut i decemberkvällen något lite klokare, tacksam över mitt eget okomplicerade liv och sugen på att lyssna mer på både Piaf och Wolff.
"Chanson suicide" ges på Stora teatern i Linköping i kväll kl 19.