White Lies är postpunkare och brukar alltså inte förknippas med lättsinne och energi. Men det tungsinne som präglar musiken, balanseras av ett riktigt positivt framträdande som ger en extra dimension till låtarna. Bandet har ett lugn som många saknar, samtidigt som de är mästare på att mellansnacka och läsa av publiken.
Det finns ställen där de hade kunnat kräma på mer, som till exempel i Unfinished business, men speciellt "To lose my life" och publikfavoriten "Death" bevisar att White Lies har grym fingertoppskänsla live. Och en såpass välkomponerad låtlista förtjänar också en eloge.