LIVE: Så var fredagens direktrapportering
Och visst, en halvtimme kortare spelning hade inte gjort den sämre. Tvärtom.
Men det var vansinnigt spelsuget och vitalt Green Day massorna framför den blå scenen fick uppleva. Ett till synes mycket välmående band som snart 20 år efter det stora genombrottet med skivan "Dookie" visar att deras poppunk fortfarande förtjänar sin plats på de stora scenerna.
Frontmannen Billie Joe Armstrong var en trasig person i fjol. Nu är en drogfri Armstrong en tickande, publikfriande bomb som säkert kunde ha spelat hela natten.
Från första sekund öser han ut in kärlek. Publikfriandet balanserar hela tiden på gränsen till att vara för mycket, men nästan hela tiden (medleyt där man trycker in allt från Benny Hill till Beatles "Hey Jude" hade lätt gått att vara utan) träffar han rätt. Bäst blir det när en lång, blond kille bjuds upp på scen i "Longview". Killen kan varenda textrad, hanterar snyggt Armstrongs gitarr och får självklart bära med den hem.
Och när extranummer som "American Idiot" och "Jesus of Suburbia" känns så som de gjorde på Bråvalla 2013 är det bara att lyfta på hatten och tacka för showen.