Hans kollega BBQ, alias Mark Sultan, ser jag inte skymten av innan han går på scenen. Under mitten av nittiotalet spelade de tillsammans i bandet The Spaceshits innan King Kahn drog till Tyskland och bildade King Kahn and his Shrines. Mark Sultan startade istället enmansbandet BBQ.
Nu står de tillsammans på scenen igen, men glädjen verkar ha lagt sig efter enormt mycket turnerande under de senaste åren. Mark Sultan ser mest uttråkad ut där han sitter på sin trumstol med en gitarr i knäet, skötandes två trummor med fötterna. King Kahn står framför honom helt utan den vilda indiska image som gjort honom omtalad.
Visserligen kan deras molokna miner bero på den fåtaliga publiken, garagerocken verkar trots envetna försök ännu inte gått hem hos Linköpingsborna, men jag hade hoppats på mer från två rockveteraner. Den idealiska förutsättningen för garagerock är att medlemmarna inte har alla hästar hemma, att instrumenten misshandlas och att sången pressas fram genom grimaser, men King Kahn and BBQ Show bjuder inte på något av det. Visserligen ser båda gitarrerna ut att ha blivit hårdhänt hanterade tidigare i karriären och lagats med tejp, men under lördagskvällen behandlas de med silkesvantar. Om jag blundar ser jag ett husband på en amerikansk high school-dans på femtiotalet för mitt inre. Det är mysigt, men inte vad jag förväntade mig.
PELLE GUNNARSSON