Vid en första anblick så händer det inte så mycket alls under spelningen på Backstage. Danko Jones är världsmästare på att leverera en pålitlig liveupplevelse, och de har turnerat så mycket under sina 21 år som band att de förmodligen tappat bort förmågan att vara dåliga för länge sedan.
Men att anklaga dem för att variera sig, det går som sagt inte. Det är enkel bluesrock med en intensiv Danko Jones själv som fräser fram texter om rock 'n' roll-leverne.
Men skrapar man lite finns det både bra och mindre bra stunder. Det stompiga haveriet "Legs" hade kunnat pensioneras långt innan den var påtänkt, och ett par av de inledande numren är väl enkelspåriga. Men den extremt Thin Lizzy-doftande "You are my woman" väger upp det mesta.
Och det går inte att komma ifrån att Danko Jones har ett antal riktigt starka låtar. "Code of the Road", "Full of Regret" och "Had Enough" är fyra låtar som skulle lyfta vilken konsert som helst. Sedan bryter Misfits-låtarna i extranumren också av bra.
Men framförallt är Danko Jones ett riktigt hårt arbetande band. Att som Danko själv påpeka det från scen är knappast nödvändigt - det räcker att se några sekunder åt hans svettblänkande skalle och vildsint stirrande blick, för att förstå. Och ett i stort sett fullsatt Backstage tycks hålla med - det är ren kärlek som bandet får tillbaka.
Så, det finns ingen anledning för Danko Jones att sluta spela så här frekvent i Sverige - det finns knappt en säkrare garanti för en riktigt stabil och kul rock 'n' roll-kväll. Och de fick helt klart publiken att glömma att det faktiskt bara var en vanlig onsdag det här.