Betyg: 4
Östgöta Blåsarsymfoniker, cellosolist Beata Söderberg, dirigent Christoffer Nobin
Crusellhallen i Linköping 22/3
Konsertmästare Dan Larsson förklarade kompositören Poulenc som en personlig favorit, det gäller även för mig. Hans musik går direkt in, torsdagskvällens musikantiska och lyssnarvänliga ”Suite francaise” var inget undantag. I de enkla och huvudsakligen homofona satserna - ekande av renässansen – utgjorde cembalon ett udda inslag i ljudbilden, tyvärr kroknade stämningen efter en stund.
Efter denna intagande början blev Martinus ”Concertino för cello, blåsare, piano och slagverk” svårare att greppa. Jag fann musiken sträv och lite kylig, dock tydliggjordes ett helgjutet hantverk. Och den stora och emotionellt laddade tonen i Beata Söderbergs cello fungerade välgörande i det omgivande tonspråket. Hennes röda klänning kontrasterade mot orkesterns svartvita högtidskläder på samma sätt som hennes energiska spel förhöll sig till den sakliga orkestersatsen.
Mycket som sägs om Poulencs stil gäller också hans samtida Milhaud, även om det kanske inte märktes så mycket i det här programmet. Hans ”Världens skapelse” startade lite trevande – och det verkar ju rimligt med tanke på titeln! Nobin och orkestern målade suggestivt och färgrikt, och Beata Söderberg satt in i bandet – snyggt! Det hördes att det var balettmusik, och bitvis doftade det Gershwin och jazzpåverkan.
Kristina Forsmans spännande ”Här och nu” hade beställts av Östgötamusiken och fick sitt uruppförande i närvaro av tonsättaren. Rytmiskt och metriskt tydligt, tacksamt att lyssna och följa. I Nobins och orkesterns händer (och munnar) var klangerna helgjutna. De båda slagverkarnas insats var betydelsefull.
Mycket originalmusik således – härligt!