Efter en väl polerad uppvärmning av Smash Into Pieces är det dags för Engel. Det finns egentligen inte så mycket att anmärka på när det gäller deras spelning. De har tyngd, musikerna är bra, bandet tight och sången sitter där den ska, trots en relativt ny sångare i Mikael Sehlin. Men de hade behövt något för att särskilja dem från mängden av liknande band. Elektroinslaget som är utmärkande på skiva, känns något nedtonat, och hade gärna fått ta en mer framträdande roll. Emellanåt glimtar de till, framförallt i melodiösa ”Question your place” eller närmast finstämda ”Sense the fire”. Men det förtas av betydligt tråkigare stunder, bland annat en något omotiverad cover på ”Youth gone wild”.
Avatar å sin sida håller sig till en mer traditionell version av metal. Sitt signum har de i den dova stämningen som framförallt framhävs genom sångaren Johannes Eckerström, vars stämma är som gjord för att matcha avgrundstonerna. Avsaknad av dynamik är sällan en styrka live, men i Avatars fall är det frågan om inte just det är deras främsta tillgång. Från inledande ”Let us die” infinner sig en angenäm känsla av att bli överkörd, och då skulle variation bara förta stämningen. Särskilt bra blir det när det när de lyckas att kombinera det med melodiösa slingor, som i ”Let it burn”.
Avatar visar att de faktiskt är ett av de mer intressanta banden inom metal i Sverige idag. Åtminstone när det gäller live-spelningar. Och de hade definitivt varit värda en större publik än de fick denna torsdagskväll.
Värda en större publik
Avatar visar att de faktiskt är ett av de mer intressanta banden inom metal i Sverige idag.
Foto: Tord Olsson
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.