”Nu ska vi inte härja och skämta. Vi ska predika allvar” sa Vånna Ingets gitarrist och satte stopp för stojet framför scen före låten "Allvar" från bandets första skiva.
Den blev en välbehövlig och lugnare paus efter kvällens stora höjdpunkter Spotta i motvind och Vi har makten, med ett mäktigt driv som förde tankarna till gamla Joy Division-hits. Och som introducerades med en stenhård spark mot vissa rådande politiska maktstrukturer, för konkret för att återges i en morgontidning. Men som säkert gav lite ljus och glädje åt de som känner att deras åsikter är mer rödgröna än blå.
Bandet avslutade sin timslånga konsert med ”Som man lever” – en Ebba Grön-hyllning som slutade med att sångaren Karolina Engdahl och en inte oansenlig del av L´Orient skrek ”sida vid sida”. Perfekt punk en höstkväll. Att Engdahls röst då och då försvann i mullret i lokalen var inte hennes fel.
Allra först ut var stabila Linköpings/Stockholmspunkarna Knifven och lokala Lone Silver Lining, som gjorde sitt första gig efter att ha bytt ut hälften av medlemmarna. Det gänget hör vi gärna fler än fyra låtar av nästa gång. Bäst: andranumret Ambivalence.
Ett hundratal personer hade letat sig till dit, men var fanns alla andra Linköpingsbor en så regnig, dunkel och trist fredagskväll? Botemedlet för höstdepression eller politisk apati fanns på L´Orient, kostade som en halv bag in box och hette Vånna Inget.