När Sveriges bästa sleazerockband kommer på besök vore det fantastiskt med ett helt folkhav av utspejsade och hårsprejade glamrockare i publiken. Tyvärr går jag miste om det då de flesta av det hundratal som infinner sig ser ganska normala ut. Redan innan klockan har slagit nio startar Stockholmbandets intromusik och jag blir fantastiskt glad över det rappa schemat.
Jag har sett Crashdïet två gånger tidigare, första gången på Hultsfredsfestivalen där bandet kändes lite avslaget och blasé. Andra tillfället var tidigare i år på Sweden Rock Festival där det var ett betydligt mer taggat gäng som spelade. De är inte mindre taggade i Linköping, förmodligen känner de att de fortfarande måste visa vad de går för. Lite snöpligt och konstigt blir det dock när gitarren är knäpptyst när introt tonar bort. En nervös minut följer där varken publik eller band riktigt vet vad de ska göra.
Men när bandet väl sparkar igång är det som en proffsig och väloljad underhållningsmaskin. Jag blir lite orolig, vad ska de avsluta med när de öppnar med senaste singeln "In the raw" och "Queen Obscene", bästa låten från första skivan. Men på ett magiskt sätt växer de låtar från nya skivan som jag avfärdat som trista flera steg och blandas upp med de bästa bitarna från förra skivan. Olliver Twisted är den perfekta frontmannen, full av energi och med en cool sångröst som aldrig sviker. Och visst är han snyggast i bandet också! Imponerande att ett band som endast släppt två skivor kan spela i en timme utan att det blir någon svacka.