Välavvägd musik i katedralen

Foto:

Konsert2005-08-23 00:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

‚Konsert

Matthias von Wachenfeldt: gitarr

Kammarmusik i katedralen Domkyrkan 22/8.

Gitarrmusik som inledning på domkyrkans kammarmusikvecka?

Javisst, det fungerade bra i fjol, och så även nu.

Det är klart: högkoret är inte direkt vad man kallar en "kammare", men eftersom vi åhörare satt så nära von Wachenfeldt och hans milt klingande instrument så gick inte mycket av tydligheten förlorad. Den mäktiga efterklangen och rymden lyfte och förgyllde i stället allt han gjorde.

Dessvärre gjorde den det även med alla störande ljud, vippande stolar, hostningar, pappersprassel och viskningar. Det störde onekligen lyssnarupplevelsen.

Dessutom råkade universitetets studenter oturligt ha förlagt sina initiationsriter till parken utanför, och sådant kan ju inte pågå diskret och tyst.

Nåväl, von Wachenfeldt lät sig inte bekomma utan inledde med Dowlands smärtsamt vackra "Lachrimae Pavane". Den fint inställda koncentrationen, stämde till andakt och till ett aktivt men vilsamt lyssnande.

I ett par av Saties "Gymnopedies" samt i Vivaldis kända D-durkonsert anslöt domorganisten Lars Åberg på cembalo.

Det resulterade i en behagfull men sällan hörd klangkombination.Och sam tidigt hade studenterna utanför nått fram till tävlingsgrenen "vilket lag kan starkast vråla rakt ut?"

Den spanske tonsättaren Rodrigo, som vi känner främst genom hans "Concerto de Aranjuez", stod för konsertens modernast klingande inslag. Här imponerade von Wachenfeldt genom sin tekniska förmåga.

Han antydde i sin presentation att Rodrigos musik knappast är "gitarristisk" och därmed inte ligger så naturligt och bra tillf ör exekutören. Men det var inget som vi lyssnare kunde uppfatta, jag fann både musiken och tolkningen spännande.

Allra störst njutning gav mig de katalanska folksångerna av Lobet.

Jag har varken hört eller hört talas om dem tidigare, men vilka pärlor!

von Wachenfeldt satte ljuset på de enkla melodierna, bland annat genom flageoletter och sitt sublima anslag. Dessutom varierade han klangfärgen föredömligt.

"Kammarmusik i katedralen" är ett fruktbart koncept, som ytterligare visar vår domkyrkas potential att låta oss upptäcka och uppleva något uppbyggligt. Ta vara på det och besök någon av de konserter som väntar i veckan!