Klassiskt
Malmö Symfoniorkester
Dirigent: Christoph König. Solister: Lennart Gruvstedt och Bo Håkansson -- slagverk
Musik av Strauss, Turnage, Debussy
Konsertsalen Linköping, 14/4
I sitt turnéprogram hade Malmö Symfoniorkester satsat på klangerna. Musik med rik och varierad instrumentering. Det bullrande slagverkets visuella och underhållande effekter, såväl som det lågmälda och subtila.
Konserten inramades av stycken av Richard Strauss. En av 1900-talets stora, men samtidigt en lite undanskymd och udda tonsättare. Om han nu som senromantikens siste utlöpare inte var riktigt i samklang med sin tid var han i vilket fall en mästare i orkestrering, i att få fram oväntade klangberättelser och gestalter ur detta enorma verktyg som kallas symfoniorkester.
Christoph König behärskade också klangmedlen väl. Han höll en distinkt och stram linje i Strauss virtuosa musik. De stora dynamiska kontrasterna i tondikten "Don Juan" hanterades uttrycksfullt. I stort var det där en kontrollerad och återhållen tolkning in i det lågmälda slutet.
Den nutida engelske tonsättaren Turnage är inte känd här men en av de mer etablerade i sitt hemland. Mötet med hans "Fractured lines" för två slagverkare och orkester, var en ganska upplivande och lättsam upplevelse.
Med två stora bastrummor längst fram på scenen slogs an en kraftfull ton av puls och drivande rytmer. I denna "urbana, symfoniska musik" fanns återkommande drag av jazz. Mest lyckad och intressant var denna blandning vad gällde harmonik och klang.
De upprepade "riffen" var också fina, men rytmiskt blev det ibland lite banalt och inslaget av "solon" kändes lite krystat. Men man kan konstatera att slagverk förvisso är mycket mer än rytm.
Debussys balettmusik "Jeux", hör till hans sista verk. Man skönjer här en förstärkt inåtvändhet, ett inre drama som i ett böljande dunkelt skimmer andas symbolismens slut. Kulmen på en epok. Det är sällsamt vackert i klanger och nyanser, och tolkningen denna kväll gjorde verket rättvisa.