Konsert: Juni Järvi och Mixtapes & Cellmates
Herrgårn, Linköping
Det första jag slås av när jag kommer uppför trappan i den välbekanta lokalen är värmen. Det är varmt på Herrgårn, en motsägelse i sig! Många gånger har jag suttit och huttrat vid ett bord i väntan på en konsert. Det är mycket som har ändrats sen min storhetstid där. Men en del är sig likt också, det är fortfarande indiepop på scenen och favoritljudkillen finns på plats.
Förbandet Mixtapes & Cellmates anfaller med en tjock våg av ljud och jag är glad att jag har öronpropparna säkert på plats. Kvartetten ger oss en rejäl dos mullrande synthar och ångestladdad sång, men jag anar dansanta slingor under all shoegazing.
Allt utom en ensam mikrofon plockas av scenen inför huvudnumret. Den får till slut sällskap av tre stolar och några småmikrofoner innan Juni Järvi med sällskap kliver upp på scenen framför den stora skara som samlats där.
Arrangemangen är enkla och sparsmakade, men fulla av liv. Junis röst får mig att tänka på Jens Lekman, men där Lekman är orkestral och utsvävande är Järvi mer avskalad trots dragspel, cello och ukelele/gitarr i sättningen. Det är vackert och känsloladdat, men ibland får de tre på scenen kämpa rejält för att höras bland de högljudda samtal som pågår i publiken. Översvallande applåder lockar dock in till två extranummer som blir en charmig avslutning på konserten.
PERNILLA DAVIDSSON