Mjölby storband med Per "Texas" Johansson som solist.
Lagmansskolans aula, Mjölby 23/1
HÄRLIGT ÖS och ett rikt varierat program! Mjölby storband håller ställningarna. Så också i den här konserten med verk och arrangemang av Bill Holman.
Kvällens solist Per "Texas" Johansson kom väl till sin rätt med det spänstiga orkesterunderstödet.
Redan i inledningslåten "Bright eyes" var det full fart på saxsolot med fyllig klangkraft och häftiga diminutioner i melodistämman. Här och i många andra låtar fick "Texas" särskilt understöd av orkesterns egna solister, där den briljanta trumpetaren Johan Öjemark gjorde särskilt goda prestationer.
Att konserten sedan alltmer steg i temperatur under kvällen är till stor del sångsolisten Helene Hjärtstedts förtjänst. I "Swinging shepherd blues" gav hon verkligen järnet vad gäller rytmkänsla och utlevelse. Trumpetsektionen lyckades dessutom åstadkomma klanger som påminde om sopransång.
Vilket ös, vilken känsla!
Men tillbaka till kvällens instrumentalsolist, Per "Texas" Johansson.
Att han var inspirerad av det goda orkesterunderstödet kom väl till uttryck i hans härliga solistinslag på sax och klarinett. I ett av numren, "The Peacocks", visade han med sin basklarinett dessutom på en annan sida av sin förmåga.
Låten inleddes med djupa klanger, som påminde om aboriginernas digeridoo-instrument utvecklades till en skön lyrisk ballad, där även en flöjt fick stå för färgningen. Visst kan det i den hårda akustiken bli bitvis lite väl stökigt, som till exempel här i en samba.
Men med den engagerat välspelande orkestern, med många goda solistinslag, skulle man önska att inte minst Mjölbyborna ställde upp och fyllde Lagmansskolans aula.
Det känns trist när det inte finns publik på de första tio bänkarna.
Slutintrycket av konserten, som accentuerades av låtar som "Isnt she lovley" och en jazzvals, är: Fint klangmässigt och rytmiskt samspel -- och en härlig inlevelse i storbandsjazzen.