KONSERT
CCCC
Tommy Körberg
Crusellhallen, Linköping 15/2
Det är många år sen Tommy Körberg hade en hit i eget namn, ändå är han fortfarande en stark publikmagnet. Trots skarp konkurrens denna lördagskväll – av “Jesus Christ Superstar” på Cloetta center och Melodifestivalen direkt i SVT – så drar han fullt hus, det vill säga drygt 1000 betalande till Crusellhallen. Smått fantastiskt!
Säga vad man vill om den gode Tommy, men sjunga det kan han. Trots uppenbara halsbesvär klarar han att fånga publiken i tre timmar med len blandad repertoar, allt från Astrid Lindgrens "Fattig bonddräng” till Frank Zappas experimentella rytmfest “Cosmik Debris”.
Lite bleka
Tommy vill fortfarande överraska – och bilda – sin publik och det är en hållning jag gillar. Det är kul att musikerna gjuter nytt liv i bortglömda låtar av favoriter som Gary Brooker (en gång i psykedeliska Procol Harum) , Don Henley (ex-Eagles) eller brittiske rockikonen Nick Lowe, (som spelar i Linköping i april). Störst intryck gjorde amerikanska blueslåten "Corrina, Corrina”, som bland andra Bob Dylan har spelat in.
Några av tolkningarna kändes lite bleka. Dobie Grays soulstänkare “The In crowd” hade behövt få lite mer bett medan tolkningen av Mikael Wiehes “Nu kan jag gå ut och möta världen” hade vunnit på att lyfta fram det känslosamma.
Skönt avbrott
Ett medley på Tommys egna hitlåtar är snabbt undanstökat. Tänk efter själv! Vilka fler Tommy-hits än "Somebody's taken Maria away”, "Judy min vän” och "Drömmen om Elin” kommer du på? Jo, "Stad i ljus” förstås. Py Bäckmans dramatiska ballad inhöstade kvällens längsta applåd. Till och med längre än paradnumret "Anthem” ur "Chess”.
Ett skönt avbrott från den amerikanska vuxenrock som dominerade konserten blev det instrumentala mellanspelet "Vals till Fellini”. En skir, melodiös hyllning till den italienske mästerregissören av dennes favoritkomponist Nino Rota.
De fyra musikerna i bandet är idealiska i sammanhanget. Lyhörda, skickliga, koncentrerade. De gör precis vad de ska samt lite till. Med särskilda plus till slagverkaren Andre Ferarri och gitarristen Johan Liljedahl.
Drag av folkparksshow
En kväll med Tommy Körberg innehåller alltid moment av ståupp. Sin vana trogen hånar han Carola och andra kollegor i branschen. Men denna gång utan glimten i ögat, aforismerna blir mest plumpa och elaka. De tenderar också att ta ut varandra. Fram med rödpennan!
Bättre då när han driver med sig själv, om sin ålder (66 år), sina fysiska tillkortakommanden och sin hyponkondri. Som "Vet ni vad det står på hypokondrikerns gravsten? "Jo – Tror ni mig nu då?” eller fräckisar som "Om Gud hade velat att vi skulle avstå från att onanera hade han gett oss kortare armar”. Kanske inte vrålkul att läsa såhär, men på scenen funkar det.
Ren och rak underhållning är inte att förakta. Tommy Körbergs show har drag av gammal hederlig folkparksshow. Och det är menat som beröm.