Vardagen är Birgitta Egerbladhs element. Våra rörelser och gester i den, vår leda och vår glädje. Men vardagens känslor kan även ta sig ljudande uttryck. Här har hon sökt sig nya vägar till musiken, rösten och operan.
Operan kan också vara väldigt teatral. Steget från opera till dansteater är kanske inte så långt. Vad denna föreställning också avslöjar är att Egerbladh själv är musiker, eller kompositör. I raden av operaarior är det insprängt några korta instrumentala intermezzi av Egerbladhs hand. De smälter in väl i helheten och är fina stycken med lågmäld och behaglig karaktär.
Operaouvertyren ger ett lättsamt anslag, och vardagsmiljön finns där. Det egerbladhska temat känns igen, etableras och präglar hela den första avdelningen. Här är gott om små komiska element; situationer mellan människor och relationsdramatik. "Kärlek" är förstås det genomgående temat. Men är det den vardagliga kärleken? Jag skulle säga den teatrala, eller sentimentala och ritualiserade kärleken. Sådan den ser ut på en scen eller på vita duken.
Länge känns detta som ett fungerande koncept. Ett utforskande experiment. Operans klassiska sånger får nytt liv, ny scenisk form och en ganska avväpnande och lekfull inramning. Det är rytmiskt, bra tempo och timing.
Det råder jämlikhet mellan dansare och sångare. Alla är med och sjunger, alla agerar tillsammans. Det är sympatiskt, men några gånger blir det också problematiskt. Skillnaden i kompetens och profession lyser igenom. Några scener blir lidande av detta.
Operaarian är utgångspunkten. Starka sånger med musikaliskt genomarbetade former. Många av dem kända örhängen i sin genre. Men Egerbladh bryter konventionen kring hur de ska framföras. Iscensättandet går mot det absurda och bisarra. Gränserna tänjs. Frågan är vad det tillför musiken. Frågan är också var dansen kommer in i bilden. Det är inte mycket av den.
Som helhet framstår "Mitt hjärta brister" som en soaré av operaarior iscensatta på ett annorlunda sätt. Här finns roande infall och spännande uppslag, men sceniskt är det knappast någon stark, ny enhet och balans mellan dans, teater och opera.