Turesson på sin mammas gata

Svante Thuresson är rutinerad som få andra, med små medel behärskar han scenen, skriver Correns recensent.

Foto: Peter Jigerström

KONSERT2014-01-05 12:44
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det är omöjligt att inte beröras och imponeras av det arbete som ligger bakom Stadsmusikkåren i Mjölby, och inte minst den här återkommande och festliga nyårskonserten. Och så låter det ju verkligen bra också! I lördags var kanske opera-uvertyrerna av Verdi och Bernstein svåra att göra något helgjutet av, men musikalmedleyt övertygade desto mer för att inte tala om Gandalf-musiken med stämningar från ”Sagan om ringen”: spännande, storslagen, magnifik.

Årets gästsolist Svante Thuresson är rutinerad som få andra, med små medel behärskar han scenen och alla varierande ensembler och förutsättningar som omger honom. Självklart har han åldrats och det vore osant att kalla hans röst intakt, men den är trots allt överraskande smidig fortfarande.

Hans bidrag denna kväll var ett knippe sånger ur Sinatras sångbok, vilket i sin tur betydde att han rörde sig på sin mammas gata. Cole Porters ”I´ve got you under my skin” verkade inte passa Thuressons röstläge optimalt, men i de flesta andra nummer av exempelvis Gershwin, Rodgers och Loessner kändes det bekvämare och mer uttrycksfullt.

Orkestern beledsagade alla sångnummer med arrangemang från Svante Johanssons penna. Han hade som vanligt gjort ett otvivelaktigt starkt och proffsigt arbete, tycker jag.  Alla goda kvaliteter föll tydligast samman i den jättefina tagningen av ”Night and day”. Det enda jag önskade var att ett inte fullt så artificiellt digitalpiano hade använts…

Jag hörde av publikens reaktioner och kommentarer att trivselfaktorn var hög. Till det bidrog presentatören Arne Dagmalm. Självklart handlar en sådan här värdefull satsning inte bara om arbetet före, utan väl så mycket om uppskattningen och glädjen under konsertens gång och mersmaken efteråt, när extranumret ”My way” klingat ut.