Globen, Stockholm 3/7
Trots strålande sol var det ändå en svart söndag i förrgår. Införett utsålt Globen bjöd fyra brittiska gentlemän i övre medelåldern påtung och ursprunglig hårdrock.
Redan i slutet på 60-talet drog John "Ozzy" Osbourne, Terence"Geezer" Butler, Bill Ward och Tony Iommi upp riktlinjerna för hur detskulle låta i framtiden. Men så här drygt 35 år efter att Black Sabbathsnickrade ihop sitt första onda riff känns det som att bandet går påtomgång.
Visst är det underbart att åter få höra "Faries wear boots", "TheWizard" och alla de andra klassikerna men Ozzy har aldrig varit någonstor sångare och numer ska det nog till lottotur om han lyckas träffarätt ton fler än två gånger i rad. Samma sak med Bill Ward. Hanstrumspel är allt annat än precist och bitvis låter det som om hanramlar nerför en trappa.
Däremot är både "Geezer" Butler och Tony Iommi pigga som mörtar ochsköter riffandet bra. Tony är hur cool som helst i svart halvlångskinnrock och med sin Gibson SG på magen. Ozzy agerar lekledare ochstundtals påminner det mera om det som Anders Lundin håller på med uppepå Skansen än en konsert med Black Sabbath.
Bandet står på scenen i drygt en och en halv timme och det kännslite snålt. Speciellt med tanke på biljettpriset och att mångaklassiker bara slarvades bort i ett riffmedley. Visst, Ozzy och BillWard är gamla och sjuka men då kanske man ska överväga att stanna hemmai stället.
Jag älskar Black Sabbaths musik och just därför hoppas jag att detta var sista gången gruppen gästade Sverige.