Trion består av saxofonisten Fredrik Lundborg, basisten Martin Sjöstedt och trumslagaren Daniel Fredriksson
Arrangör: Great jazz club. 18/9
En jazztrio utan piano tillhör ovanligheterna, och ljudmässigt associerar man genast till Sonny Rollins. Frånvaron av ett ackordinstrument innebär gott om svängrum att fylla med innehåll, något dessa tre musiker tog vara på till fullo.
Men det sparsmakade formatet ställer också krav på att inte låta enahanda. Tack vare en minst sagt varierad repertoar var LSD inte i närheten av att tappa den bitvis unga publikens intresse: egna låtar, standardnummer, något som för mig framstod som en spiritual där trion spelade till den inspelade rösten av nyligen Linköpingsaktuella Isabella Lundgren.
Jag kan slå vad om att Sven-Ingvars gamla dänga ”Börja om från början” – onekligen ett överraskande val - aldrig har manglats och vänts ut och in på så intensivt och grundligt tidigare! Lundborgs egna kompositioner var originella och kul men var inte det som gjorde starkast intryck.
Den två timmar långa konserten innehöll intensivt utspel och ”spräck”, men också ett varsamt omhändertagande av två underbart fina Ellingtonmelodier. Lundborgs tenor- och barytonsaxofoner var ömsom glödande, ömsom hesa och fuktiga, och i sig bar de traditionen från många historiska storheter. En mästerlig improvisatör var han, Lundborg: fri och med ett påtagligt självförtroende.
Bakom trummorna var Daniel Fredriksson den optimale medmusikanten, nyanserad och lyhörd och med en rik fantasi. Och basisten Martin Sjöstedt hade man kunnat lyssna till hur länge som helst, han spelade helt enkelt mycket mycket bra!
Min enda reservation under kvällen var att hans bas borde lyfts fram långt mer, det hade varit lättare att som lyssnare förhålla sig till Lundborgs improvisationer om man uppfattat vilken harmonisk horisont de avtecknade sig mot. I Gershwins ”The man I love” spelade Lundborg en diskret basklarinett, vilket gav större plats för Sjöstedts bas. Dennes solistiska kapacitet framgick med tydlighet, de melodiska kvaliteterna påminde om salig Ørsted Pedersen.