Tre 17-åringar bjöd på mästerligt vacker musik

Konsert2007-02-05 00:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Ungdomsverk

Musik av Mendelsohn, Mozart och Schubert

Linköpings symfoniorkester

Ann-Christine Hallgren, sopran

Oskar Ganestål, baryton

Jonas Sundin, tenor

Akademiska kören

Ragnar Bohlin, dirigent

Med "ungdomsverk" avsåg man vid gårdagskvällens konsert i St Lars kyrka mästerlig, vacker och mogen musik av tre 17-åringar. Först fick vi höra uvertyren till "En midsommarnattsdröm", detta häpnadsväckande eleganta och mästerligt orkestrerade stycke. Framförandet präglades av ett lätt, luftigt och smidigt musicerande, och förstaviolinernas rytmiska precisionsarbete imponerade.

Näste 17-åring var Mozart, och hans D-durserenad (K185) flödar av musikalisk ingivelse; han är - kanske främst i första satsen - inte bara på gott utan rent lustfyllt humör. Melodisk rikedom, behagfull harmonisk växling, och en rik variation i orkestreringen - i allt hörs här en mästare: skön visa, glad dans, ceremoniell pompa, allt kunde 17-åringen finna uttryck för. Sedan har det sitt intresse att notera att detta ljusa verk i tiden ligger mycket nära K 183, den lilla g-mollsymfonin, som ju har en helt annan karaktär. Ragnar Bohlin lyfte fram just elegansen, det behagfulla och lekande.

Avslutnings- och också huvudnumret var Franz Schuberts "Mässa i G-dur", även det alltså ett verk av en 17-åring. Frågar man sig vilken form av kristendom, vilken tro, som kommer till uttryck i detta verk kan svaret gärna bara bli: en troskyldig, innerlig, varm övertygelse. Mig förefaller denna tro att vara i god mening naivt ljus och mild.

Ann-Christine Hallgrens sopran är rik på utryck: på en gång klar, fyllig och varm. I Benedictus-satsens himmelska tretakt svarade hon, Oskar Ganestål och Jonas Sundin för verkligen fina insatser, och här stödde orkestern på ett återhållsamt, verkningsfullt sätt. Men allra finast klingade Oskar Ganeståls röst i den avslutande Agnus dei-satsen.

Per Olov Backman