Konsert
Adventskonsert
Vadstena folkhögskolas musiklinje, kör och solister, dirigent Anna-Carin Strand
Trefaldighetskyrkan, Vadstena, 11/12
Nu är jul- och adventskonserternas tid. Men vad är de förmusikaliska händelser egentligen? Omgärdade av traditioner ochförväntningar. Det välkända som ska återkomma varje år. Enupprepningens ritual kring minnen, stämningsbilder och gemenskap.
Det är inte lätt att förnya och utveckla. Även i Vadstena har mansina återkommande adventskonserter. Varje år i Trefaldighetskyrkan, imusiklinjens regi. Två utsålda hus, tända ljus och en hängiven publik.
Förnyelsen i år bestod i ett visuellt och annorlunda inslag: Underde två konserterna pågick i fonden målandet av en bysantinsk ikon.Denna märkliga prestation utfördes av konstnären Djordje Cavkov,ursprungligen från Makedonien.
Det är svårt att säga i vilken mån detta förstärkte den andligaeller religiösa karaktären på konserten. Men det var ändå ettintressant försök att ge musiken ett annat perspektiv eller djup.
Musiklinjens blandade kör inledde julhymnens röstfanfarerutplacerade över hela rummet. Ett annorlunda arrangemang på "Nu tändastusen juleljus" (Andreas Lönnqvist) fungerade fint akustiskt. Det gavinspiration och en vink om att allt inte behöver låta precis som detbrukar . . .
Här bjöds sedan förvisso många klassiker, som Gustaf Nordqvistssånger, engelska carols och julpsalmer. Men där fanns även välgörandekontraster som Francis Poulencs "O magnum mysterium" med sin täthet ochdramatik som ställde kören på prov på gränsen av sin förmåga. EllerMark Siretts laddade "Thou shalt know him", som med flertonalaharmonier skapade spänning och stark koncentration.
Körsångerna växlade på några ställen med solosånger framförda avmusiklinjens lovande sångare och pianister. Ett väl fungerandeprogramupplägg som skapade variation både i klang och i uttryck.Mittemellan dessa former bjöds det ensembler (4--5 sångare) somklingade mycket bra. Speciellt fint var Anders Öhrwalls arrangemang"Maria och värdshusvärden", i en balanserad och känslig tolkning.
Mot slutet av konserten släpptes energin loss för fullt med gladacarols som "Ding, dong merrily . . ." och "Deck the hall . . .". Densenare i en ganska upplöst, uppsluppen och publikfriande version.
Och ikonen slutfördes, en outgrundlig Kristus pantokrator blickade ner från predikstolen.
Pantokrator = den allsmäktige. Kristus avbildad med högra handen höjd till välsignelse och i den vänstra en bok.