100 % Osignat XL och Timo Räisänen
Platens Bar, Linköping 14/12
Klart är i alla fall att de tre förbanden har starkt stöd i publiken. Hemmabandet The Fear and the Yearning sparkar igång kvällen på ett föredömligt sätt.
Här är det full fart framåt som gäller i en charmigt yvig pop som gränsar till punk. Subvision från Linköping/Stockholm spelar inte lika snabbt, men ger ett stabilt och proffsigt intryck och lyckas fånga mig med sin mullrande blandning av hårdrock och pop.
Entusiasmen i publiken vet inga gränser när Grebos stoltheter John Stridh äntrar scenen och allsång följer i deras spår. Själv förstår jag ingenting. Sen när blev svennepunk med reaggaeinslag bra?
När Timo Räisänen kliver på scenen är klockan nästan ett och jag är fruktansvärt trött. Vilken tur då att Timo är på ett strålande humör. Med glimten i ögat gör han att jag piggnar till och diggar för fullt.
Resten av publiken är inte heller sen att följa efter. När hiten "Dont let the devil ruin it all" kommer bågnar golvet framför scenen nästan av allt hoppande och Timo konstaterar nöjt att vi är på "rumpskakarhumör". Det är full fart på estraden också. Bandet, för kvällen iklädda matchande läckra vinröda skjortor sjuder av spelglädje och frontmannen bjuder på sin speciella dans. Han ber om ursäkt för sitt usla mellansnack, som sig bör från en Göteborgare som strösslat med dåliga vitsar, men det är del av det charmiga paketet. Men den här recensenten stod inte längst bak Timo, jag stod längst fram.
Pernilla Davidsson