Entrén är festlig: när orkestern stämmer instrumenten övergår det omärkligt i byggandet av en expanderande klusterklang à la Beatles "A day in the life" - och på platsen för slutackordet står Real Group på scenen!
Mötet mellan sångkvintetten och orkestern har föregåtts av mycket arbete, många nya arrangemang har skrivits och repeterats.
Ibland kan summan av välfyllda sångarrangemang och ambitiösa orkesterdito ta udden av varandra. Men satsningen och förhållningssättet "enbart-det-bästa-duger" imponerar. Flera solida namn har bidragit: Joakim Milder, Magnus Lindgren och kvällens dirigent Hans Ek.
Real Groups kvaliteter kommer ändå tydligast till sin rätt a cappella. Ett Basie-medley fyller kvoten av vokalfejkade trummor och bas. Jag tycker att det är kul i högst ett par låtar och njuter mer av de täta "Commonly unique", "Words" och extra extranumret "It´s always hard to say goodbye" - precis hur bra som helst!
Det är som kollektiv de sjunger bäst. Solistinsatserna är okej utan att vara spännande. Visst märks frånvaron av avhoppade Margareta Bengtssons avspända höjdtoner, tidigare ett av gruppens adelsmärken. Samtidigt lämnar det utrymme för mer klös och blodfullhet; det kräver en annan sorts mod som de kanske rentav behöver ...
En låtpresentation avslutas med "men jag ska inte förvandla det till något torrt genom att prata om arrangeringsteknik - det här handlar ju om känslor." Just detta tror jag kan vara en akilleshäl hos de här röstkonstnärerna: det är så duktigt och säkert och korrekt och polerat att de berörande känslorna inte självklart infinner sig.
De hyllas reservationslöst av en välfylld salong, och det är berättigat. Förutom det publikvänligt trivsamma tonfallet är konserten genomarbetad och generös och visar att Real Group är måna om att deras publik ska få full valuta för biljettpengarna.