KONSERT
CCCC
The Haunted
Konsert och Kongress, Linköping, 16/5
Jag är van att gå på konserter där lokalen i bästa fall är fylld till hälften. Jag är van att gå dit själv och spendera kvällen på egen hand, utan kompisar att prata med.
Den här fredagskvällen är annorlunda.
Det är fullt på Backstage, och många jag känner. Så fullt att när jag en gång tagit mig till bortre änden av lokalen stannar jag där. Det är för jobbigt att tränga sig tillbaka.
Inte bara antalet besökare är uppfriskande, kvällens musikaliska behållning är också stor.
Öppningsakten har precis beslutat sig för att skrota det flitigt använda bandnamnet Shrine för det mer sällsynta Siberian. Det nya namnet passar bättre till bandets karga och hårda blandning av hardcore och heavy metal. Framträdandet blir dock lite för enformigt för en förstagångslyssnare som mig. Östergötlands mest stillastående band, septetten Dead Soul, har denna gång en ursäkt. Det är så trångt på scenen att det inte går att röra sig. Musikaliskt träffar bandet fortfarande inte rätt hos mig, trots att det är tredje försöket.
Klockan 23 är det dags för The Haunted att kliva på scenen för sitt första framträdande på svensk mark med den förra året uppdaterade startfemman. Efter tio års frånvaro är sångaren Marco Aro tillbaka. Och han är glad. Jag misstänkte före konserten att det revitaliserade bandet skulle gå på knock och jag hade rätt. Från inledande "Bury your dead" till avslutande "Hate song" nittio minuter senare är det fullt ös som gäller. Även om låtar från de två Aro-frontade albumen "The Haunted made me do it" och "One kill wonder" alltid har framförts är det naturligt nog ett lite större fokus på dem den här kvällen. Två låtar från den helt nya singeln ”Eye of the storm” vädras också och gensvaret på dem matchar helt klart övriga låtar. Det här är första gången jag känner golvet inne på Backstage gunga under mina fötter vilket vittnar om publikens entusiasm. Jag är inte förvånad, The Haunted är en uppretad nöjesmaskin som kramar ur dig till sista svettdroppen.