På förhand kan det tyckas som ett hopplöst projekt – att ställa sig på scen samma kväll som Ghost i Linköping, torde betyda ett sparsmakat besökt evenemang. Men The Bronx har ändå lyckats samla ihop en skaplig skara människor till Backstage.
Efter ett kort välkomsttal kastar sig bandet in i ”Heart Attack American”. Från första sekund är det tydligt att allt handlar om energi. Otyglad och frenetisk sådan. För sångaren Matt Caughtran visar det sig rimma illa ihop med det väl tilltagna avståndet till publiken och det rejäla kravallstaketet. Så, i mellansnacket inför andra låten hävdar han att han är en kalifornisk isbjörn, som inte oväntat sliter sig och hamnar ute i publiken där låten framförs inför en alltmer uppeldad publik. Och därpå blir det publiksurfning.
The Bronx fortsätter med sina treminutersexplosioner till låtar. Och även om de är trogna klassisk hardcore har de några mer melodiösa stunder, framförallt i ”Knifeman” och ”Six days a week”, som ger en välbehövlig dynamik. Vi fick även nya ”Ribcage”, som lovar gott inför nästa års albumsläpp – det första sedan 2008.
Energinivån mattas något vartefter, men rycks upp igen i och med ”Lights out”, där sångaren ger sig ut i publiken igen och piskar igång stämningen igen. Avslutningen blir sedan en urladdning där både band och publik ger sitt yttersta för att göra det här till en riktigt minnesvärd timme. Och när man sen ser och hör alla genomsvettiga och lyckliga människor i garderobskön är det ingen tvekan om att det lyckades.