KONSERT
CC
Team Rockit
Klubb Din Mamma
Nationernas Hus, Linköping, 24/1
Det känns som att Team Rockits lyssnare kan delas upp i två läger: de som tycker att gruppen är genialisk (och förmodligen även har ett gott öga till svenska tonårsrapparen Yung Lean) och de som tycker den är obegriplig.
Musik som rör sig i slashgenrens förlovade land och därmed bäst kan beskrivas som hiphop/trance/drömsk electronica har ju alla förutsättningar att kännas svår. Särskilt eftersom allt är kryddat med tusen postmodernistiska referenser till populär-, fin- och subkultur. Ändå blir min slutsats efter fredagens konsert att musiken är mycket enklare att ta till sig vid lyssning än live.
När Ikaros, Gregorius och Merely kliver på och inleder med "Era" är scenkostymen för de två förstnämnda shorts och dunjackor. Publiken är ganska liten och Team Rockit gungar drömskt fram och tillbaka med lätt bedövade uppsyner.
Tidvis känns konserten inte riktigt som en konsert utan mer som långsam poetry slam eller en efterfest, men i hittiga "Aura" lossnar det lite och publiken börjar dansa. I övrigt kommer trancebitarna i musiken tyvärr inte riktigt till sin rätt. Jag tänker osökt på Nordpolen, men där hans inåtvända artisteri känns till hundra procent äkta känns Team Rockits dito lite som en fasad.
När allt är över släpper gruppen halvengagerat mikrofonerna på golvet och går. Jag tänker att det som höll ihop den här konserten var dess spretighet.
Bäst: Att dunjackorna till sist åkte av. Och "Aura".
Sämst: Det låter inte jättebra när man rappar live ovanpå förinspelad rap.