Det har börjat växa fram musikgrupper i Sverige, som utgår från en blandning av nationaliteter eller etnisk tillhörighet. Det är intressant, bland annat av det skälet att frågor om äkthet och ursprunglighet ställs på huvudet.
Taximi, en svensk ensemble. Taximi, en grekisk ensemble. Båda påståenden stämmer. Men förstås, musiken är grekisk. Traditionell musik, som ibland går långt tillbaka. Samtidigt innebär tradition i detta sammanhang att man nyskapar och utvecklar det gamla.
Man dristar sig även att skildra den integrerade emigrantens speciella perspektiv. Den svårfångade identitet som kan vara "både-och" och "ingetdera" samtidigt. Detta förklaras och tolkas fint av sångaren Christos Despiniadis.
Taximi presenterar egna sånger där de går en personlig väg genom det grekiska musikarvet. Men utgångspunkten är främst de två stilarna "rebetiko" och "smyrneiko".
Det senare innebär att en exotisk och orientalisk färg av instrument och rytmer bryter in; spåren från Mindre Asien och Turkiet. Stockholmarna Taximi är inte bara bouzuki och sång alltså, utan även darbouka, saz och oud. Inte att för-glömma klarinett, fiol och kontrabas.
Denna turné gästas man dessutom av santourispelaren Andreas Katzigianis. Ytterligare en variant av hackbrädet, "slagcittran" som finns över hela kontinenten. Konserten börjar med lågmäld kör och recitation, vilket ger en antydan om gruppens koppling till teater och drama. 2003 medverkade man i en stor uppsättning av Theodorakis "Axion Esti".
Sångerskan Marina Granlund har även en dramatisk röst och fångande utstrålning. Gästande sångerskan Afroditi Simantira är mer återhållen i sitt uttryck. Vilket inte innebär att hon saknar intensitet och känsla.
En bro mellan lågmäld, melankolisk lyrik och dansant glädje. Så kan Taximi sammanfattas.