Huvudpersonen vid gårdagskvällens konsert i Mjölby var utan tvivel Peter Herbolzheimer, internationellt känd storbandsguru. Den musik man framförde hade han antingen arrangerat eller både komponerat och arrangerat. Under några dagar före konserten har denna auktoritet haft musikalisk verkstad med bandet, och att vara med om en stunds verkstadsarbete, som jag var i lördags, var givande.
Herbolzheimer satt tryggt parkerad mitt på scenen, omgiven av tjugotalet musiker. Hans instruktioner hade snarast karaktären av lågmält och förtroligt småprat, och också när han föreföll att tala om helt andra saker än musik återfördes allt så småningom till sådant som tempo, rytm, frasering. Stämningen var avspänd och vänlig: många leenden och skratt.
Och i går kväll blev det konsert. Går det då att avläsa vad Peter Herbolzheimer har uträttat och betytt? Den som inte ofta och regelbundet hör bandet ska akta sig för tvärsäkra omdömen, men mitt intryck är att här spelades med en säkerhet som föreföll helt proffsig. Om sedan tryggheten blir bestående kan man inte veta. Men allt tyder på att både enskilda musiker och bandet som enhet haft stort utbyte av samarbetet.
Arrangemangen förefaller vara avancerade och därför krävande; "Body and soul" hade fått en närmast symfonisk utformning.
Många enskilda medlemmar i bandet gjorde solistinsatser, och ska någon insats framhållas får det väl bli klarinettspelet i "Stompin at the Savoy!
Vokalist var Helene Hjertstedt, som framträdde i tre nummer och visade upp en härlig utlevelse och rytmkänsla, allra bäst i "Love for sale" och "I wish you".
Det första extranumret var verkligen raffinerat: "Mixolydian Highlander" hette det och var komponerat och skrivet av kvällens uppskattade huvudperson!