Kontrastrik trettondagskonsert i De Geerhallen.
Konsert
GYLLENE UPPTAKT
Betyg: 3.
Norrköpings Symfoniorkester.
Solist: Amelia Jakobsson, sopran.
Dirigent: Wolfgang Wengenroth.
De Geerhallen 5/1.
Måste tillstå att när jag på nyårsdagarna lyssnar på Wienerphilharmonikerna dröjer det endast en handfull låtar innan jag piper iväg och laddar kaffemaskinen. Vackert, förutsägbart och tröttsamt.
Så det var välkommet när den konstnärlige chefen Henrik Marmén inledningsvis deklarerade att i år handlade det om förnyelse. Det nya var ett mer matigt programval med tuggmotstånd. Jag misstänker att temat var ”kontraster”.
En uvertyr är obligatorisk. Denna gång Nicolais ”Muntra fruarna i Windsor”, en fartfylld klanglig mosaik. Alfvéns ”Svit ur Bergakungen” och Manuel de Fallas svit ur den ”Den trekantiga hatten” stod i bjärt kontrast mot varandra. Den förra med hårdför dramatik i svensk klangprakt, den senare med ett böljande gung, attacker, smatter och öronmassage.
Berndt Richard Deutschs nutida ”Balera” blev till en spännande och kittlande rytmisk orgie med synkopfrossa och storbandsstuk.
Kvällens sopransolist var Amelia Jakobsson.
Sopransolist var Amelia Jakobsson som sjöng sånger ur olika genrer (en ny klänning för varje). I Richard Strauss ”Die heiligen drei Könige” fick hon kämpa för att göra sig hörd, bara för att ta revansch i ”Wiegenlied”.
Dirigenten Wolfgang Wengenroth och solisten Amelia Jakobsson.
Två sånger av Hugo Alfvén framfördes som kontrast där hennes fina sopran kom som mest till sin rätt i de högre lägena. Kvällens höjdare blev Franz Lehárs ”Meine lippen”, där hon briljerade i klang och uttryck.