Symfoniorkestern bjöd torsdagspubliken på godisregn

SON flirtade rejält med publiken. I musik av Mussorgskij, Elgar och Tjajkovskij fick den alla sina önskningar uppfyllda.

Amalie Stalheim och Norrköpings Symfoniorkester bjöd på godisregn över publiken.

Amalie Stalheim och Norrköpings Symfoniorkester bjöd på godisregn över publiken.

Foto: Juliana Fälldin

Konsert2021-12-10 10:05
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Konsert

TJAJKOVSKIJ & ELGAR

Betyg: 4

Norrköpings Symfoniorkester.

Solist: Amalie Stalheim, cello.

Dirigent: Karl-Heinz Steffens.

De Geerhallen 9/12.

Huvudnumret var Elgars expressiva cellokonsert med Bergenfödda Amalie Stalheim vid rodret som kammade hem norska solistpriset tidigare i år. Stalheim har en soft och inte alltför stor celloton. Hennes styrka är det starka uttrycket, ett organiskt musicerande och en rejäl portion attityd.

undefined
Amalie Stalheim och Norrköpings Symfoniorkester bjöd på godisregn över publiken.

Till god hjälp hade hon ett lyhört medmusicerande från orkestern under ledning av Steffens. Man kände ett oavbrutet kommunicerande dem emellan, vilket lösgjorde en kreativ helhet.

undefined
Amalie Stalheim och Norrköpings Symfoniorkester bjöd på godisregn över publiken.

Musiken skiftar, den kan vara lugnt böljande och återhållen, bjuda på förväntan och mättade klanger, krypa ihop intill tystnadens gräns och även, som i finalen, lägga mer ved på brasan och höja tempot.

undefined
Amalie Stalheim och Norrköpings Symfoniorkester bjöd på godisregn över publiken.

En fiskdamm med idel godis som napp blev det med musik ur ”Nötknäpparen” av Tjajkovskij. Spelglädje var signumet när olika musikaliska uttryck sattes kant vid kant. Ibland sprittande och studsande, understundom rivigt och stompigt samt till och från lite mystiskt.

undefined
Amalie Stalheim och Norrköpings Symfoniorkester bjöd på godisregn över publiken.

Musikerna och dirigenten var på mammas gata och i sitt esse. Fastnade mest för de tre flöjtisternas turer och den tuffa ryska dansens accelererande slut ända in i kaklet.  Och förstås: Blommorna vals med både harpsolo och hornkör. Vackert.

Inledningens korta Mussorgskijmusik blev till en klingande polaroid över en Moskvaflod som begår sin morgonritual.