Konsert
TJAJKOVSKIJ & ELGAR
Betyg: 4
Norrköpings Symfoniorkester.
Solist: Amalie Stalheim, cello.
Dirigent: Karl-Heinz Steffens.
De Geerhallen 9/12.
Huvudnumret var Elgars expressiva cellokonsert med Bergenfödda Amalie Stalheim vid rodret som kammade hem norska solistpriset tidigare i år. Stalheim har en soft och inte alltför stor celloton. Hennes styrka är det starka uttrycket, ett organiskt musicerande och en rejäl portion attityd.
Till god hjälp hade hon ett lyhört medmusicerande från orkestern under ledning av Steffens. Man kände ett oavbrutet kommunicerande dem emellan, vilket lösgjorde en kreativ helhet.
Musiken skiftar, den kan vara lugnt böljande och återhållen, bjuda på förväntan och mättade klanger, krypa ihop intill tystnadens gräns och även, som i finalen, lägga mer ved på brasan och höja tempot.
En fiskdamm med idel godis som napp blev det med musik ur ”Nötknäpparen” av Tjajkovskij. Spelglädje var signumet när olika musikaliska uttryck sattes kant vid kant. Ibland sprittande och studsande, understundom rivigt och stompigt samt till och från lite mystiskt.
Musikerna och dirigenten var på mammas gata och i sitt esse. Fastnade mest för de tre flöjtisternas turer och den tuffa ryska dansens accelererande slut ända in i kaklet. Och förstås: Blommorna vals med både harpsolo och hornkör. Vackert.
Inledningens korta Mussorgskijmusik blev till en klingande polaroid över en Moskvaflod som begår sin morgonritual.