Det är Svenne Hedlunds kväll. Gästartisten sopade banan med kvällens huvudattraktion Peter Jezewski vid lördagens konsert i Folkets hus, Motala.
Det är inget snack om saken när Svenne Hedlund nästan omärkligt smyger in i första akten. Just det där ögonblicket ... men är det inte? Igenkänningens sus i lokalen. Svenne Hedlund!?
Alla raggares konung. Sveriges Elvis. Mannen har många epitet. En livs levande legend är han i alla händelser, den gamle Hep Stars-sångaren.
Så står han där med sin gamle kumpan, gitarristen Janne Frisk, vid sin sida och drar igenom hela hitfältet. ”Wedding”, ”Consolation”, ”No response”, ”Sunny girl” och så kronan på verket ”Cadillac”.
Just där och då är publikkontakten total. Inga stora åthävor. Lite kutig och smal. Det långa svarta håret. Allt som det en gång var. Fenomenal.
Något som tyvärr inte kan sägas om kvällens show i övrigt. Det är snäll ”vit” rock’n’roll. Neil Sedaka, Ritchie Valens och Paul Anka. Inget ont om dessa herrar men i längden...Ja ni förstår.
Jezewski och hans medmusikanter levererar tidstypisk musik men tillför intet nytt. För att vara snäll skulle man kunna säga att publiken fick valuta för sina pengar. Sant på ett sätt, falskt på ett annat.
Tre timmar är lång tid att stå på en scen. Att leverera under så lång tid är det inte många grupper som mäktar. Det gör heller inte Peter Jezewski och hans band denna kväll.
Utan Svenne Hedlund hade lördagskvällen varit en intetsägande och blek historia.
Ett faktum som tål att tänkas på.
.