Svårflörtad publik såg The Haunted

Det är två år sedan de spelade på Platens Bar senast. En konsert som gått till historien som en osedvanligt uppsluppen tillställning där "svetten rann längs väggarna" enligt gitarristen Patrik Jensen. Den här gången går det inte fullt lika bra och jag har svårt att hitta en förklaring.

Foto:

Konsert2007-02-17 00:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Konsert

The Haunted

Platens Bar, Fredag 16/2

Den kompletta gig-guiden på The Haunteds hemsida visar att fredagskvällens spelning på Platens Bar i Linköping är bandets 557:e konsert sedan premiären i Danmark 10 april 1998. Det är en grymt imponerande lista som har tagit Göteborgarna runt hela världen men även gjort stopp på mindre exotiska ställen som Ullared och Oskarshamn. The Haunted borde veta hur man hanterar alla typer av publik, men fredagskvällens besökare visar sig vara svårflörtade.

Det är två år sedan de spelade på Platens Bar senast. En konsert som gått till historien som en osedvanligt uppsluppen tillställning där "svetten rann längs väggarna" enligt gitarristen Patrik Jensen. Den här gången går det inte fullt lika bra och jag har svårt att hitta en förklaring. Det är bara den femte spelningen på svensk mark sedan senaste skivan "The Dead Eye" släpptes i höstas så suget borde onekligen finnas. Och det är ju för sjutton en fredag. Så varför släpper hårdrockarna inte loss? Även om Platens Bar är ganska välfylld är det bara en liten klick längst fram som vill stånga sig svettiga mot varandra och inte ens där får man vara hur vild som helst. En ung man försöker sig redan i första låten på lite nyskapande hardcoremosh och belönas raskt med en högerkrok från den långhåriga hårdrockaren bredvid honom. På en hårdrockkonsert headbangar man nämligen, inget annat.

Sångaren Peter Dolving känner snabbt av den avvaktande responsen från publiken och undrar över söndagsskolestämningen som råder. Senare frågar han om de hamnat i artiga Japan där publiken aldrig skriker mellan låtarna. Det är först när han försöker sig på en stagedive, som Carola på "Allsång på Skansen" ni vet, som publiken tillfälligtvis tänder till. Kanske beror det på att The Haunteds senaste skiva experimenterar mycket med känslor och dynamik, eller så har fansen blivit äldre, men av någon anledning väljer de flesta att stå med armarna i kors på behörigt avstånd och nicka lite försiktigt i takt till musiken. Men en sak slår i alla fall The Haunted fast, låten "99" är alltid lika fantastisk.

PELLE GUNNARSSON