Det planerade programmet med Oslo Strykekvartett var på grund av sjukdom ändrat till trio med piano. Nu bjöds ett helt annat program, tillsammans med inhoppande pianist Love Derwinger. Konserten fick nu en mer solistisk prägel med möjlighet att lära känna cellisten och violinisten i sådana roller. Med musiker på så hög nivå var detta givande. Å andra sidan förlorades den täta kammarmusikkänsla som stråkkvartetten ger och det stilmässigt mer samtida program som nu ersattes med toner från wienklassiskt och romantik.
Den inledande duon för violin och viola av Mozart, slog an den ton av självklarhet och engagemang som är kännetecknande för stråkmusikerna från Oslo. Det var stråkspel med attack och stor variation och dynamik. Första satsen var livlig och snabb. Andra satsen ganska menlös. Men i den tredje återkom livfullheten och temperamentet. Som helhet blev det en lättsam och romantiskt färgad tolkning.
Svensk nationalromantik ljöd genom Tor Aulins ”Fyra akvareller” för violin och piano. Här vandrar man från den typiska ljuva idyllen till den kända humoresken med sin signatur av lekfullt svärmisk svensk kultur. Vaggsångens enkla visa och Polskans folkmusikschablon är musik av lägre halt. Men tolkningen var dansant, uppsluppen och nästintill virtuos.
Resten av programmet var förankrat i 1800-talets mitt och de besläktade själarna Schumann och Brahms. Den förres fantasi för cello och piano är dramatisk och intensiv musik där pianostämman har en lika stor roll som cellon. Derwinger och Sonstad framförde detta med kraft, tyngd och inlevelse. De hade tagit fasta på uttrycket ”mit Ausdruck” och den eldiga hetsen fanns där också.
Brahms första pianokvartett som sedan tog vid, är kammarmusik med stort anslag och ett närmast episkt djup i gestalt och form. Spelet hade den bredd och dynamik man kunde önska sig. Det var livliga kontraster, stor koncentration och mycket ljud. Ibland nästan väl bullrigt och hårt. Pianot tenderade att dränka stråket. Och lokalens mullrande ventilation förstärkte ljudmattan. Men det avslutande ”zigenarrondot” med sina bravurnummer och virvlande melodikaskader var förstås mycket imponerande.