Östgöta Blåsarsymfoniker
Pianosolist Janne Mertanen, dirigent Hannu Koivula
Linköpings konsertsal 25/9
Blåsarsymfonikernas abonnemangsserie öppnades med de "musikaliska poeterna" Frédéric Chopin och Nino Rota. Pianisten Janne Mertanen inledde med en polonäs och en nocturne av den förre. Som en ypperlig Chopin-tolkare trollband han alla när pärlbandstonerna och de slanka melodilinjerna obehindrat rann från hans fingrar. Även i andlöst svaga nyanser behöll han intensiteten. Speciellt polonäsen var känslosam och svärmisk, men Mertanen lyfte också dess haltfullhet och konstnärliga värde.
Tillsammans med orkestern framförde han konsertrondot "Krakowiak". Det rapsodiska stycket var fullt av virtuositet men tomt på innehåll. Här fanns miljoner toner men inget sammanhang och inget som grep tag. Har verkligen Chopin skrivit detta profillösa misch-masch?
Hur många minns storfilmen "La Strada" från 50-talet? Nino Rota skrev musiken och har sedan sammanställt den till en svit. Här är fullt av liv och infall, så lyssnaren aktiveras och associationer och fantasi sätts igång även utan filmbilderna. Tonspråket låg väl till för Blåsarsymfonikerna och det lät helt enkelt väldigt bra! Här fanns flera goda individuella insatser, inte minst från de bägge flöjtisterna.
Men kanske kom det bästa till sist: Rotas Pianokonsert i C-dur. Jag, som aldrig har hört den tidigare, knockades av en sanslöst spännande och bra musik - en härlig upplevelse! Här gjorde Mertanen en ny storartad insats, han var både lyrisk och eldig och Rota satte honom verkligen på ganska hårda prov. Hannu Koivula ledde lugnt de koncentrerade musikerna i det stora bygget, och hade min bedömning endast gällt utförandet av detta verk så hade det avgjort blivit ett femte C.
En strålande säsongsöppning. Och en eloge till Mertanens bladvändare, som hade en svettig kväll. Oj, vad den mannen fick jobba!