Konsert
Monica Zetterlund i våra hjärtan
Söndag 22/5
Östgöta Blåsarsymfoniker tillsammans med Rigmor Gustafsson och Isabella Lundgren
Konsert & kongress, Linköping
Betyg: 3
Inleder gör Peter Wilgotsson, vd för Östgötamusiken, där han berättar att nästa säsongs program är släppt. Temat blir resor över världen, både geografiskt, stil- och genremässigt. Därefter är det dagens svenska ledande jazzstjärna, Rigmor Gustafsson, och den på uppåtgående Isabella Lundgrens tur att ta över. Tolkningar av Monica Zetterlund, denna legend, är valet. En hyllning, ett sätt att föra arvet vidare. Men går det i den här kanalen? Publiken kan säkert minnas Monica Z, några yngre åhörare är det ont om.
Först Gustafsson med ”Come rain or shine” och därefter Lundgren med ”I can´t give you anything but love.” Båda tolkningar av Monica Z, hennes första steg in på scenen. Från folkparker i Värmland med pappans band för att sedan bana sig vidare till Nalen, och ut i världen där pianisten Bill Evans väntade.
Gustafsson och Lundgren varvar låtarna, berättar om Monica Z:s karriär. Hur hon tyckte att jazz inte var något att sjunga på svenska. Tills Beppe Wolgers och Hasse & Tage trädde in i livet. Språkkänslan de stod för kunde måla jazztonerna med svenskan.
Förutom den gemensamma nämnaren musiken, är Gustafsson och Lundgren båda från Värmland liksom Monica Z. ”Vad en liten gumma kan gno” (originaltitel ”What a little woman can do” får en glänsande, värmländsk ton och blandas med skickligt trumsolo från David Fredriksson.
I pausen delas stipendier ut av Vänföreningen till Östgöta Blåsarsymfoniker. Årets, samt förra årets, stipendiater är trombonisterna Elias Rishaug Hellman och Lukas Hellman. De erhåller 10 000 kronor vardera, samt diplom.
Gustafsson står för de mörka tonerna, Lundgren för de ljusa. Skilda åldrar, karaktärer och röstlägen. Likheter i ursprung och kärleken till jazzen. Opposites attract, men lika barn leka bäst. I slutet gör artisterna äntligen ett medley tillsammans där Ramel, Fröding och Wolgers dyker upp. Varför inte fler duetter när de båda är på plats?
Orkestern är kraftig och stark. Ibland försvinner artisternas röster ned i tromboner och trumpeter. Vart finns topparna och dalarna, det brända och det porlande, det utarmade och det friska? Allt blir lite en jämngrön matta där vi kan vila en aning.