Solen sken in från väster i den ljusa S:t Lars kyrkan. En sommarklädd damkör inledde med nordiskt ljus i Griegs Våren. Det blev ett passande stycke med varm karaktär. Starten var lite trevande men klangen växte till stor dynamisk kraft och expressivitet. Här finns ju även molltoner och skuggsidor, som våren också bär. Men planade ändå ut i lyrisk dur.
I övrigt var programmet mer nutida. Lämpligt nog också två kvinnliga svenska kompositörer som Susanna Lindmark och Ulrika Emanuelsson. Utöver det lettiske Eriks Esenvalds. Intressantast av dem var Emanuelssons verk Människa med angelägna texter av Dag Hammarsköld.
Kören textade väl och de klarade ganska fint de krävande flertonala passagerna med många stämmor. Här var det stora kontraster och spänningar från det dissonanta till mjuka harmoniska avsnitt. Men så utgick det ju också från världens konflikter, med hopp om förändring.
Många hade kommit för att höra Hans Lundgrens nyskrivna mässa som också hade dramatik i sitt textmaterial. Det var ett intressant grepp att varva mässans ordinarie latinska texter med engelska avsnitt ur Uppenbarelseboken.
Här mötte damkören länsmusikens brasskvintett. En ovanlig mix jag tyckte fungerade väl. För att minska problem med balans hade Lundgren ofta valt att lyfta fram dem var för sig. Men även tillsammans klingade det fint. Det blev kraftfullt.
Stilmässigt var det också ganska växlande. Mässatserna var distinkta, rytmiska och livfulla. Gloria var roligast där. Medan Uppenbarelseboken sjöngs a capella, mer recitativiskt, i en böljande och tänjbar form.
Agnus Dei var mycket vackert med sordinerade blås, milda röster och en spänningsfull harmonik. Det blev ett stillsamt men laddat avslut.