Tingsek
Platens bar, tisdag den 11/9
Magnus Tingsek har det mesta man kan begära av en artist. Låtskrivartalang. Förmågan att hantera en mängd instrument. Ett tajt och avspänt kompgäng, en flöjtlirare i hatt. Snygg frisyr, fina svarta kläder.
Men framförallt har han charm som bubblar över och skvätter ut över den dansande publiken framför scenen. Han är intensiv och energisk, från inledande "Proud to be part of these days" till asvlutande "This room" levererar han sin soliga soulpop med vackra leenden och yviga gester. Han tar av sig gitarren och rör sig helt nära publiken, kramas och smeker på kinden.
Det låter ungefär som på skiva, lite ruffigare kanske men mycket wahwah-gitarrer är det och välkomponerade rhodes-solon. Den avspända attityden i bandet och Magnus Tingseks utstrålning gör att den välarrangerade musiken känns nära och varm, istället för distanserat duktig.
Därför dör energin lite när Magnus sätter sig bakom trummorna eller elpianot. Jag fattar inte riktigt varför. För att kompmusikerna inte klarar av att leverera? Såklart inte. För att visa att han kan? För att det bara är roligt att rotera mellan instrument? Jag gillar spelglädjen men låtarna slätas ut och blir präktiga när inte Magnus står längst fram. Vitaminkicken avtar.