Linköpings symfoniorkester, Kulturskolans ungdomssymfoniker.
Solist Oskar Lejonclou, valthorn. Dirigent Merete Ellegaard.
Crusellhallen, Linköpings konserthus
19 april
Linköpings symfoniorkester har tagit på sig den viktiga och svåra uppgiften att med varsam hand föra nästa generation orkestermusiker in i ensemblespelets musikaliska komplexitet. Som ett led i det arbetet medverkade gymnasieeleverna i Kulturskolans ungdomssymfoniker i söndagskvällens konsert – och bidrog till några väldigt fina upplevelser.
Vi återkommer till dem, men börjar med en av just denna ungdomsorkesters tidigare medlemmar, Linköpingssonen Oskar Lejonclou. Han studerar nu vid musikhögskolan i Malmö och framträdde i söndags som valthornssolist i Franz Strauss vackra konsert för horn och orkester. Oskar är ännu bara 20, men intog scenen med självklarhet och pondus och hanterade sitt valthorn med stor känslighet. Han har redan prisats för sitt spel, varit solist med Norrköpings symfoniorkester och Östgöta Blåsarsymfoniker och även arbetat tillsammans med Abba-Benny Andersson. Det ska bli roligt att följa hans utveckling.
På konsertprogrammet stod också Aaron Coplands välkända fanfar som använts både av den engelska drottningen och som öppningsmusik på Bob Dylans konserter – och den blev i ensemblens tolkning precis så festlig och pampig som man vill ha den. Dvoraks ”Från nya världen” framfördes i ett härligt tempo och Merete Ellegaard tog väl vara på nyanser och tempoväxlingar.
Utmaningen i ensemblespel är att hitta balansen mellan det egna drivet, kamraternas spel och dirigentens instruktioner. Ibland slet det lite, som i triumfmarschen i ”Aida”. Andra gånger drog alla åt samma håll, som i Zimmers musik till filmen ”Gladiator” eller Stravinskijs ”Eldfågel” som var en ren njutning att höra. Men får man inte öva sig i att musicera tillsammans med andra så kan man inte heller utvecklas i sitt spel. Med ett sådant här samarbete har Kulturskolans ungdomar stora chanser att göra det.
FOTNOT: Corren väljer att inte sätta betyg på barn och ungdomar.