Konsert
CCCC
Anna Ternheim
Crusellhallen, Linköping 9/3
Anna drog till Nashville, Tennessee (countrymusikens Mecka) för att hitta en ny inramning till sina låtar. Men för den skull blev hennes "The night visitor" ingen countryplatta, det är hon alldeles för egensinnig för.
Trots att hon här bytt ut stråkarna och den pumpande basen från förrförra albumet "Leaving on a mayday" mot mandolin, fiol och dragspel låter det väldigt mycket Ternheim över hela anrättningen. Det vill säga: väldigt bra.
"Solitary move" inleder albumet och den får också inleda konserten. Anna kompar sig själv på akustisk gitarr och visar att en bra låt är en bra låt även med så här sparsmakat komp.
Fem låtar in på konserten kommer Dave Ferguson in på scenen. Han häller upp två glas rödvin och sätter sig bekvämt tillrätta i en av fåtöljerna i det vardagsrum man byggt upp på scenen. Anna sjunger och Dave diggar.
Två låtar senare masar han sig över till ståbasen. Ferguson är ingen överdängare på vare sig bas, mandolin eller gitarr, snarare en stilkänslig studiomusiker som gör exakt det han ska och inte spelar inte en ton för mycket. Hans skrovliga röst kontrasterar fint mot Ternheims ljusa stämma. Pat McLaughlins ballad "The longer the waiting the sweeter the kiss" blir en given höjdpunkt.
Det känns härligt att i dessa festival- och jippotider få sitta i Crusellhallen bland 600 andäktiga själsfränder och njuta av musikalisk närhet och enkelhet. Och bli berörd! Hallå Christer Björkman - musik behöver inte vara svårare än så här.