Det blir allt tydligare att den svenska hip hop-publiken gjort samma resa som exempelvis Timbuktu och lämnat den rena hip hopen bakom sig för att bredda sig och blanda in alla tongångar som svänger.
Därför är det inte konstigt att Skylten på fredagskvällen är smockat när Landskronakollektivet Svenska Akademien spelar.
Även om åttamannabandet sysslar med ordbehandling på hög nivå ska det inte blandas ihop med Horace Engdahl och hans posse. På Skylten belönas inte svårtillgänglighet och stockkonservativa värderingar, där ligger fokus på sköna baktakter, dansvänliga basgångar och sväng, sväng, sväng.
Just den svenska hip hopens stundtals slående brist på sväng är förmodligen det som gjort att publiken i stället sökt sig till reggaeinfluerade band som Svenska Akademien. Rap är alltid bättre om den går att skaka höften till.
På fredagens konsert är det armar i luften och en gungande publikmassa från första låt tills jag tvingas att avvika en knapp halvtimme senare för att skriva denna text. Då har jag fått höra General Knas och Sture Allén framföra "Farbror Blå" och uppmana till uppslutning mot lördagens nazi-demonstration i Linköping.