Konsert
Kammarjazz i högkoret
Capella
Linköpings domkyrka 25/8
Det är visserligen känt och erkänt sedan länge, men varför inte säga det en gång till: jazzmusiken kan förmedla och väcka känslor och stämningar av finaste halt, kan skänka varaktigt värdefulla upplevelser. Ett belägg för detta lämnades i domkyrkan på torsdagskvällen.
Gruppen Capella från Göteborg framförde musik som vi bör kalla sakral: jazziga arrangemang och improvisationer som utgick från psalmer eller hymner.
Gruppen består av fyra musiker, (John Lönnmyr, piano, Martin Karlsson, bas, Samuel Bäckrud, batteri, Andreas Gidlund, saxofoner) instrumentalt skickliga, utrustade med musikalisk fantasi, väl samspelta. Och deras sätt att förhålla sig till musiken och musicerandet tilltalade mig mycket.
Vad man tycker sig eller lyssnar in i musiken -- ja, det är förstås vars och ens ensak. Jag hörde fyra musiker som med allvar och utan all flärd gav uttryck åt ödmjuk glädje. Det fanns ögonblick när jag tyckte mig lyssna till en musikantisk predikan. Och den laddade tystnaden som följde på sista tonen i "Blott en dag..." blev för mig ett besked om att många tänkte och kände på samma sätt.
En enda reservation har jag. Det är ju så med efterklangen i domkyrkan, att om pianistens högerhand vandrar raskt över klaviaturen och den fingerfärdige basisten visar samma snabbhet, då blir inte ljudbilden så genomskinlig som man skulle önska.
Men ofta nog blev denna musikstund en skönt klingande andakt.