Konsert
Moneybrother
26/10
Garden
Förbandet Florence Valentin spurtar starkt, drar upp farten i spattig Håkan Hellström-stil och får med sig publiken.
Det är bara för Moneybrother att ösa vidare och bekräfta sitt rykte som bra liveartist. Men Anders Wendin har ingen brådska, han drar ner tempot med inledande "Down at the R" och Tom Waits "Downtown train". Det vittnar om självsäkerhet, men kontrasten får det att kännas aningen lojt.
Först med hiten "They're Building Walls Around Us" skapas tryck och publiken börjar vakna till.
Anders Wendin är avslappnad, trygg och cool. Hittar en skön kompiskänsla med publiken. Mellansnacken är småkaxiga, utan att vippa över till fåniga. Han berättar att kvällens spelning är lite speciell eftersom flera i turnésällskapet har kopplingar till Östergötland. Basisten är uppvuxen i Kisa, saxofonistens föräldrar har bott i Linköping, ljudteknikern är från stan och gitarristen har sina rötter i Finspång. Våga inte se ner på nästa buss från kranskommunen Finspång som rullar in i Linköping, förmanar Wendin. Publiken garvar.
Moneybrother använder verkligen möjligheten att leka med låtarna live. Dra ut på dem, stanna upp mitt i, gå ner i intensitet, snacka och flirta med publiken som väntar på stegringen och extasen. Jag är absolut för att utnyttja dynamik, men Moneybrother gör det hela tiden, effekten trubbas av. Nästan ingen låt får vara i fred och bära sig själv. Det rycker och hämmar flytet.
Men Moneybrother skrattar och myser. Han tittar ut över Garden och konstaterar att lokalen ser ut som en jättelik handikapptoalett. Inte mycket till rocknroll-hak, men ni gör kvällen, säger Wendin. Publiken garvar och jublar.
Det blir ingen musikalisk fullträff, men den sköna, uppsluppna stämningen smittar.