Skatt väl värd att lyssna på

Foto: Åke Karlsson

Konsert2014-02-21 23:34
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Konsert

CCCC

Medverkande: Helen Sjöholm, sång; Martin Östergren, piano; Tomas Bergquist, slagverk; Ulric Johanson, bas; Jojje Wadenius, gitarr

Crusellhallen, Linköping, 21/2

Jojje Wadenius sätter tonen för kvällen redan i introt till första låten – och man blir bara så himla glad när hans fingrar promenerar över strängarna. Den glädjen består för övrigt resten av konserten även om vissa låtar går i moll.

Efter Wadenius inledande manöver kommer Helen Sjöholm ut på scenen och ger oss en svensk version av Joni Mitchells ”Both sides now” tätt följd av Eva Dahlgrens ”Glad och lycklig”. Sedan får vi kvällens enda rimmade mellansnack, där både Berg och Mantorp nämns. De lokala blinkningarna går hem hos publiken och artisterna för kvällen har oss alla i sin hand.

Helen Sjöholm och hennes kompband rör sig lätt och ledigt bland genrerna. Här finns musikalrepertoar, låtar av Billy Joel och Elvis Costello och den allt för tidigt bortgångna Judee Sill men även ett potpurri av gamla svenska visor. Naturligtvis får vi höra ”Du måste finnas” från Björn och Bennys ”Kristina från Duvemåla”. Men även ”Bortom sol och måne” ur musikalen ”Hjälp sökes” som spelades på Orionteatern för bara ett år sedan.

Den skatt som Helen Sjöholm grävt fram ur Svenskt visarkiv är väl värd att lyssna på. Jag har sjungit och lyssnat på ”Vårvindar friska” väl hundra gånger, men inte förrän i går kväll begrep jag vad låten handlar om.

Jojje Wadenius och Martin Östergren bidrar med var sin instrumentallåt. Den senare skrev musiken till ”Peter Pan” som spelades på Stockholms stadsteater förra året. Hans skira lilla pianostycke för mina tankar till Debussys ”Clair de Lune”.

Helen Sjöholm sticker ut bland våra populärsångerskor i det att hon inte skriver material själv. Hon tolkar andras låtar med både själ och hjärta och hennes röst verkar inte ha några omfångliga gränser över huvud taget. Det låter lekande enkelt och chosefriheten och naturligheten går igen i mellansnacket. Det är vänligt och inbjudande, både till hennes medmusiker och till oss i publiken. Man sitter helt enkelt och trivs med en perfekt start på helgen.