Fast jublet är yngre nu än då, och minst en halv oktav högre. Och en halv oktav högre verkar även Saades sångteknik ha klättrat. För det är Eric Saade jag pratar om. Killen som presenterade sig som en "manboy" 2010, drömde om att bli populär 2011, och 2012 bestämt sig för att han är det.
Höga ambitioner
För det är inga jantelagar som samsas med Saade på scenen när han givit sig ut på sin arenaturné i Sverige.
Det går inte att ta miste på Saades ambitioner. Även om han dragit ner lite på Michael Jackson-manéren, vill han skapa en show av internationellt mått. Det är dansare, plasmaskärmar, ljussättning, och högtalare som pumpar ut basgångarna i hans musik. Det är också ett evigt vandrande över scenen, ett återkommande ropande om "Linköping" som enda mellansnack, och förinspelade duettpartners. Men detta verkar inte bekomma publiken.
Många familjer
Drygt 3 000 personer - många i konstellationen förälder och barn - har sökt sig till Cloetta center denna onsdagskväll. För fansen finns det bara en sak som är viktig, att få se sin idol och produktionens ambitioner känns därmed endast sekundära, eller kanske till och med hindrande.
Inövat men trevande
Eric Saade sjunger närmast som på beställning, där han röstmässigt verkar hamnat lite för högt och därmed inte riktigt får till djup eller känsla i sin sång. Dansrörelserna känns alltför ut- och instuderade. 29Intrycket blir stelt och formatet känns otillgängligt.
Även som Saade jobbat hårt och släppt två fullängdare under det gångna året, trevar han bland sina låtar. Det har helt enkelt inte blivit så mycket av hits sedan de där framträdandena i Melodifestivalen 2010 och 2011. Men det hindrar inte hans publik från att älska varje steg han tar eller jubla besinningslöst när hans ansikte displayas på plasmaskärmarna. Det är artisten, snarare än sångerna.
Tiden vrids tillbaka
Det är dansstegen, snarare än låtframförandena som spelar roll. Och jublet vet inga gränser varje gång Saade sträcker ut 29sina händer mot publikhavet. Och någonstans känns det som Saade vridit tillbaks 29tiden till den 19 februari 2011 klockan 20.52, då han var Linköpings absolut 29populäraste kille och jublet bland såväl yngre som äldre publik inte visste några gränser.
Detta med den enda skillnad att allt känns som det landat en halv oktav högre nu. Och det är inte alltid till godo ur sångsynpunkt.